Mörk dag
I dag var en svart dag. Ville inte gå ur sängen men har man hund så är det bara att klä på sig o gå ut. Det har varit/är en tuff kamp på insidan o jag har varit så spänd att jag håller på att få nackspärr på bägge sidorna. En del av mig vill bara ge upp o en annan del vill slå på något o bara vråla..där emellan finns utmattade jag som ska försöka dämpa detta o försöka hitta en väg upp, försöka hitta lite glädje o ljus...vilket inte är så lätt i ett bäcksvart mörker. Nej, ingen medicin har hjälpt hittills o jag känner väl att det är lite som att banka huvudet mot en vägg. Sakta tappar man en bit i taget av sig själv för ha orken att kämpa med det som är det viktigaste av en själv.

Det är ju oxå så att man självisolerar sig. Inte för att man ska gömma något, jag är ju öppen med mitt mående, utan mer för att man inte vill ta någon annans tid från saker som är viktiga för dom. Svårt att förklara...man prioriterar ner sig åt dom utan att dom vet det själva..Sedan så är det ju så i våra fakkade huvuden att vem vill umgås med någon som knappt orkar med sig själv? Nu sitter jag ju inte o är tyst o sorgsen när jag umgås med folk, men man vet att de flesta har ont om tid som det är o då vill man inte belasta dom mer. Att umgås med andra ger en paus från skiten o ger energi men det känns alltid som om man tar deras tid från något annat som är viktigare för dom, så man drar sig för att höra av sig o föreslå fika eller nåt. Att slåss mot/med sig själv, det meningslösa med livet o ha en enorm sömnbrist fakkar som fan med skallen..o så slänger vi på det längsta fibroskov någonsin (12-13 veckor nu) o då är det ju sååååå lätt att bli en happy camper..NOT!
Man gör sig ensam i sin egen skalle o då oxå i livet, så det kan gå upp till tre dagar utan att jag använder min röst mer än till Jönsson. Nu finns det vissa jag messar med dagligen, vissa jag messar med ett par gånger i veckan men jag duckar direktkontakt med vänner o familj..o dom låter mig göra det för dom vet ju inget. Så det känns ofta som att man är den ensammaste evooor i en värld full med folk..som att sitta vid sidan av o titta på när andra lever medan man saktar förvandlas till sten.
Sedan allt annat som jag fått kriga om (akassa, försäkringskassa etc), så en usel ekonomi o en ork som är obefintligt. Den onda cirkeln måste brytas men jag vet inte hur o energin måste ju oxå finnas.
Som grädde på moset så har man sålt huset där jag har mitt förråd så nu måste jag tömma det innan sista december, så jag behöver nu hitta någon som har bil med krok, hyra ett släp o finna folk som kan hjälpa till att bära kartonger..både i staun o här nere...om jag nu ska vara kvar här vilket jag inte är riktigt säker på. Jag är väl inte säker på något mer än att jag långsamt dör på insidan.

🤘💋
No time for rest
No pillow for my head
Nowhere to run from this
No way to forget
No pillow for my head
Nowhere to run from this
No way to forget
Around the shadows creep
Like friends, they cover me
Just wanna lay me down and finally
Try to get some sleep
Like friends, they cover me
Just wanna lay me down and finally
Try to get some sleep
We carry on through the storm
Tired soldiers in this war
Remember what we're fighting for
Tired soldiers in this war
Remember what we're fighting for
Meet me on the battlefield
Even on the darkest night
Even on the darkest night