Gothammar.blogg.se

Livet suger oftast, men man kommer långt med svart humor, ironi o åsikter om allt :-)

Kampen börjar

Kategori: Allmänt

Förr så trodde man att när man mådde psykiskt dåligt så var det kvinnliga nerver. Idag är det en hel vetenskap..
Jag lider av depression o har gjort det i fem-sex år. Jag var minuter ifrån att ta mitt liv för jag såg ingen annan väg ut ur mörkret. Det var riktigt jävla illa faktiskt o jag har fortfarande dagar när jag egentligen bara vill kasta in handduken o slippa all skit. För jag ser absolut ingen mening med livet, ingen jävla mening alls med det, för det är bara en enda lång väg av skit. I december, runt julen -16 så rasade min värld, precis när jag började se en ljusning. Fram till augusti -17 såg det riktigt bra ut o hoppet närdes om att allt nog fan skulle lösa sig till det bästa. Sedan så kom bakslaget o så ett till på det..o ett till o nu sitter jag här uppe, från vart jag flyttade o är nästan nere på noll igen.
Min kropp mår skit, min depression är tillbaka, min livslust är noll, det är ansvaret för två oskyldiga djur som gör att jag är kvar. Vet dock att jag måste försöka rädda mig själv, vet hur men ekonomi o lusten saknas.
Jag måste komma igång o träna vilket kräver 800kr/månad för månadskostnad på gym o ett månadskort att ta mig dit, då jag bor utanför stan. Jag måste yoga en stund varje dag o meditera i alla fall en kvart, äta bättre o bli av med sockerråttan..som frodats som fasen sista tiden..o försöka få lite mer sömn än två timmar per dygn.
Jag har alltid satt alla andra först, hundar, make, bonusbarn, mamma o när jag rasade fick jag skuldkänslor...min man visste inte ett dugg om depression, o så här i efterhand har han nog själv deprimerad sedan tidiga tonåren så vilket par lixom.. man borde ju tycka att vi hade alla förutsättingar att reda ut allt o hitta vår väg..tyvärr var maken typen som flydde...nya intressen, kvinnor o jag förstod varför han behövde bekräftelse o förlät två gånger. Tredje gången så kom jag på honom efter sju månaders separation där han närde hoppet o då var det jag som ordnade skilsmässan. När kommer min shitstreak att vända. När får jag glida lite på en räkmacka? När är kan jag få skaffa ett jobb o få en ekonomi där jag har ut mer än 10500 efter skatt (måste genomgå samverkan först) Jag har två hundar så jag kan inte bara flytta dit jobb finns o jobba med det jag vill..för vem ska ta hundarna då? Kan inte göra mig av med dom för att det är enklaste vägen, dom är oskyldiga djur som inte bett om detta. 
Nu kommer jag att åka hem då min mamma snart inte är medveten om vem som sitter vid sängen o det är första steget i att rädda mig själv. Jag måste i alla fall göra ett försök att väcka livslusten o det är bara jag som kan göra det. Lycka (bajsigt ord) kommer inifrån en själv o inte utifrån, man måste reda ut det själv o rensa sitt skit. Jag vet mina styrkor o mina svagheter det är bara det att jag inte kommer åt mina styrkor. När reserven var tom tidigare så hade jag min man som peppade o gav kärlek, nu undar jag om alla våra åtta år var en lögn? Jag var hans flykt precis som hans affär blev när jag sa fuck off.. De tankarna föder ju nya tvivel i sin tur o så är man i en ond spiral som bara leder nedåt. En spiral som man inte kan ta sig ur förrän den slutar snurra. Hur stoppar men snurret innan man landar på botten?
Jag vet varför min xman är som han är, vart han kommer ifrån o jag förstår honom..men det ursäktar inte hans beteende. En dag hoppas jag att han inser själv vad han behöver göra o gör det, att han hittar sitt lugn o kan släppa ut sitt jag som sitter o gömmer sig där i honom. Acceptera sig själv med alla fel, brister, styrkor o kunna vare ensam med sig själv. Inse hur han krossade en människa som stöttad o puschat, o förhoppningsvis då be om ursäkt..att verkligen mena det o med försåelse över vilket grymt svek det var. Att vara stark att ta ansvar även om han inte beöver det enligt lagen, utan för att det är det rätta att göra. Att säga nej istället för att vara till lags o krypa o fjäska för att han är rädd för ensamheten o sig själv. Precis som jag behöver hitta min väg tillbaka till mitt jag. 
Jag har redan gjort allt som han behöver göra o har inga problem att vara ensam, säga nej eller ta ansvar. Jag har problem med att komma upp ur min grop. Jag har gått i terapi tills jag hade använt mina 20 ggr men nu har jag bytt landsting o har nu 20 nya gånger o jag vet att jag inte klarar detta själv som läget är just nu. Mitt i allt detta kraflösa, nedkörda så finns ilskan. En ilska över så mycket men störst är den över mig själv, att jag lät mig luras, att jag förlät två snedsteg, att jag älskade så förbannat, att jag lät någon komma åt mig o göra mig svag, att jag inte kan ta mig i den jävla kragen o resa mig upp...att jag förlagt all min jävla styrka o fuck off attityd. All ilska över att han var feg o svag, att han svek mig så brutalt, tog mitt bonusbarn ifrån mig, duckar allt ansvar för att han är rädd för ensamheten...jag vill slå mig själv o honom tills jag faller ihop...jag vill att han ska lida lika mycket som jag gör. Så det gör mig lite glad när jag ser hur gammal o sliten han ser ut, när folk berättar vad dom anser om honom nuförtiden..att dom unviker honom på jobb, att dom tycker han gjort ett fett nedköp för hon är en urvattnad blek kopia av mig... för tydligen har vid gemensamma drag (funderar på att lägga mig under kniven) samtidigt så gör det mig sorgsen för den mannen jag blev förälskad i o gifte mig med sitter inlåst i en skitstövel o vet inte hur han ska komma ut. Nu är det inte mitt problem längre men ilskan finns där ändå..mitt problem nu är att hitta vägen att rädda mig själv, o som mitt motto är: Without me I am nothing! Så jag måste hitta stigen till min styrka helt enkelt, men först måste jag hem, hem till min bff o få skratta o stöd, hem o få gråta i en vecka, sitta på stranden o bara vara...hitta lugnet i skit stormen som är mitt liv.
Någon sa jag skulle skaffa en man...jag dog av skratt. Som om det skulle hjälpa *rolling my eyes*  that’s what got me here typ..Jag har få utvalda nära vänner som kan ge stöd om jag ber om det. Sex kan jag få om jag vill o när jag behöver. Dock vill jag inte ha en man, för jag sänkte mina murar o vad gav det mig..precis! Så tack men nejtack! Use and loose o på mina villkor..presic som tidigare i livet. Trodde att när man gift sig så var det bekräftelse på att vi ska kämpa genom allt o inte ge upp förrän vi gjort vad vi kunnat o vänt på alla stenar, ta oss över berg tillsammans genom samarbete, kärlek, förståelse o vänskap ..tydligen så hade jag fel o det var korkat av mig att tro att äktenskap är ett förbund o bekräftelse på att man är två som kämpar tillsammans.
Så kampen om mig själv börjar när jag kommer hem..bort från vårt gamla bostadsområde..dit där inga minnen finns o försöka hitta vägen helt enkelt.
Så fortsättning följer
  (null)

 
 
 
 

När smärta inte går att dämpa

Kategori: Allmänt

Fibromyalgi gör att man har ont på vissa ställen i kroppen, det vandrar runt i kroppen eller i hela kroppen. För mig som blir sämre av värme så är det just nu i precis hela kroppen. Som en rejäl tandvärk i varje cell i hela jäkla kroppen! Att ha på kläder gör ont men det är bara att ta på sig o att gå idag var som knivar högg i mig..för mig funkar inga smärttabletter eller antidepressiva för att lindra. När jag behöver sömn får jag helt enkel gå på en total knock out så därför händer inte det varje natt utan kanske var fjärde. I dag skulle dock Tusse till vetten o så var det min tur till mamma. Vi skulle äta BK oxå så off I went o skaffade mat o var där ute efter jag lämnat hem Tusse..Så vi åt pommes o burgare, drack iskall fanta, pratade lite o kollade på Murder she wrote. Hade med skivad melon som jag ställde i kylen.
 
Skulle hämta ut smärtplåster till henne o först på tredje apoteket hade dom..tack o lov att hon fått det i alla fall..
Så här är det nämligen: Det bestäms när hon ska ha smärtlindring, dvs på vilka tider, o utöver dom får personal inte ge henne mer än vad som är sagt..även om smärtan är kvar. Dock får vi som anhöriga göra detta..då jag har samma smärtmedicin till min rygg som en av de mamma får så kan jag ge henne utanför tiderna då jag är anhörig o inte personal. Man ska hela tiden ta hänsyn till den sjuka o låta den personen bestämma allt..så vart är gränsen när personen inte kan bestämma själv? Ska man behöva omyndigförkara en sjuk person för att den personen ska få det bästa? Det är fan helt sjukt!!!
Ta mamma som fortfande är relativt klar i skallen o där kroppen stänger ner snabbare. Bara på två dagar har kroppen tappat en hel del. Jag vet att hon lider av att ligga där o vara fånge i sin kropp, i alla fall när hon är klar i skallen så varför inte låta henne slippa det? Nä för så gör man inte..Ursäkta mig men vi som är anhöriga, o personalen som jobbar där borde ju ha något att säga till om. Vad gör man om en person ena dagen säger en sak men minns inte nästa dag o säger tvärt emot? Då kan det ju bli ett himla hattande med meds o annat. Så vart fan går gränsen? Som det är nu så är det ju bara plågsamt för den som ligger där o är sjuk, som blir deprimerad, svårt att äta o dricka. Så när ger man då ångest dämpande? Personalen gör ett otroligt jobb o i dag sa en att dom kämpar med näbbar o klor för att få till att vissa som är oroliga, ångestdrabbade eller kraftigt nedstämda får medicin för att underlätta. Men sen nä det går tamigfan inte!! Läkarens ordination på läkarens tider, att sedan läkaren inte är där mer än varannan/var tredje vecka o inte pratar innan med vare sig familj eller personal..ja ni fattar! 
Tänk er att ligga nedkasad på sidan o inte kunna räta upp er, eller stanna kvar i upprätt läge när något hjälpt en rätt. Att inte kunna borsta tänderna för du kan inte få koordinationen att fungera, eller att inte kunna äta själv..eller lyfta på huvudet..o ligga där inlåst i en orörlig kropp o vänta på att cancern ska öka takten o hoppas på att huvudet stänger ner i alla fall så du inte vet om att du är inlåst. Klart som fan man blir deprimerad, orolig o får ångest o att då inte få medicin mot detta är fan skandal. Baserat på vad en läkare anser som är där någon gång ibland. Nu med smärtplåstren så får hon jämn smärtlindring konstant dygnet runt o skulle det inte räcka så får jag ge henne extra om det behövs. Dom får inte ge mig tabletter som jag kan ge mamma men som tur är så har vi samma sort så det går att lösa om det behövs. Man ska fan inte behöva ligga o ha ont när det inte behövs.
 
Nu måste jag svettas lite till 
🤘

Utslagna av värmen

Kategori: Allmänt

Idag har både jag o hundarna varit utslagna av värmen. Trodde inte det var så varmt först då det var molningt o här ute på berget så var vinden frisk. Tog mig in till stan för att gå min gamla motionsrunda men gick bara halva o sedan fick jag ta bussen tillbaka. Hade så ont i kroppen att jag knappt kom från bussen o "hem". Gick snabbt ut en runda med hundarna o sedan har vi bara legat i värmen o mått skit. Är som dundertandvärk i hela kroppen o natten kommer att bli lång.
 
 
Tusse är helt knäpp o har i flera dagar gått på Jönsson, säger till honom minst 50 ggr per dag. På fredag har han tid för kemisk kastrering med chip (hans husses val) så får vi se om det hjälper. Har gått så långt att jag måste ha dom skilda åt när det är som värst, o när jag lämnar dom ensamma. Värmen är inte bra för någon känns det som o även om det fläktar på berget så kommer vinden från fel håll.
 
Så var det ju det här med linsen..ja asså vilket jäkla strul...nu funkar det bättre att sätta i o ta ur men insåg att styrkan inte var rätt. Så nu väntar jag på att ny lins ska komma med annan styrka o så testar vi den o ser om det blir bättre. Smart med prenumeration, då får man sex linser som är för ett halvår, tre flaskor linsvätsa per halvår o om det blir problem eller fel på styrkan så fixas det gratis. Priset är 150 kr/månad, dvs halva priset då jag bara har en lins. Känns lite konstigt med bara en lins men det funkar säger dom så då litar vi på det. Hjärnan är ju en makalös geléklump.
 
 
Kommer att bli ett längre inlägg fram över om paliativa vården o allt runt om kring det, men det får vänta för just nu så vill inte min kropp som jag vill. Har gått på full fart i över en månad o det börjar ta ut sin rätt, har inte sovit en hel natt på två veckor o det börjar slita. Sedan är det allt man måste kämpa för där ute, tex det här med medicineringen mm mm. Igår så tog det en kvart att få mamma att ta sin medicin, hon har alltid haft svårt att ta tabletter o vill ha något till..som tex knäckebröd eller kex men bäst är gurka. Låter wierd men det är både vätska o solitt så går det lättare, så jag ska ta med gurka ut i morgon. Läkaren tyckte att vi skulle ut med henne om kvällarna i rullstolen då det är svalare då. Vi har tidigare pratat om att ha ut henne i sängen men den har en luftfylld madrass o är kopplad till kontakt i väggen. Så lösningen skulle vara en lååååång förlängningskabel men vi la det på is, dock är det nu aktuellt igen då mamma är för trött för att upp i rullstolen o vi vägrar tvinga henne. Vi har nu varannan kväll för att ta ut henne i rullstolen men grejen är att hon är ju som tröttast då o zonar mest ut med blicken på teven, eller så slumrar hon. Bästa tiden är nu är på morgonen men jag lämnar den tiden till barnbarnet, så han o farmor får ut det mesta av tiden han är här. Jag håller mig till varannan kväll dock blir det eftermiddag i morgon då jag har planer sedan tidigare. Har ju åkt båt en dag (på en söndag som är fridag)  o imorgon ska jag gå på bio med U. Hon jobbar på paliativa men arbetstränar på annat ställe så jag tänkte pick her brain om lite saker jag funderar på. Har även en tid med kuratorn i paliativa teamet då jag vill ventilera lite funderingar som jag själv har. Jag har ju fått en månad med mamma där vi rett ut saker, skrattat, slängt käft, pratat om döden o vad hon vill jag ska göra. Jag har rensat det hon bett mig om o i förra veckan sa hon till morborsfru att hon ville jag skulle ordna med alla papper, uppsägningar mm då jag vet o har koll. Så då får jag ju göra det, för jag har ju faktiskt koll då jag hjälpt till med räkningar, ansökningar om sänkt vårdkostnad, kontakt med hemtjänsten, hanläggaren på kommunen mm mm. Har ju rensat bort det hon bad mig göra, samt ta bort det som hon lånat av mig. Det som är kvar här av det hon lånat är köksbordet o teven (kistan är borta) men det ska tas bort till helgen, så är det ett par säckar som ska till bubbetorp. Utöver det så är det bara soffan som är borta o en golvlampa hon gav till U. Balkongmöbler o dynbox fick Glumslöv, dynboxen står kvar här tills jag ska hem då allt inte gick in i deras bil dom fick oxå en tavla över Glumslöv. Själv har jag tagit lite foton från när jag var liten, några glas som är sedan mamma o pappas lysning, luftmadrassen, någon tröja men det är oxå allt. Har inte någon plats för det o sedan så har jag så mycket hushållsgrejer, porslin o glas att det räcker. Lämnar dock kaffeservisen från samma lysning då jag inte dricker kaffe, går kanske att sälja men jag pallar inte lägga ner jobbet på det. Kommer att rensa kyl o frys o stänga av det, så får hen tömma stället bäst hen vill o ta det hen vill ha o återlämna nycklarna. Ska lägga lapp med info o telenr när det är dax.
Det som är dax nu är rastning av hundar o sedan försöka få någon timmes sömn. Det är lite svalare nu när jag dragit ut sängen i rummet o har balkongdörren öppen..just nu spelar det nog inte någon roll om man så sov på balkongen så varmt o kletigt är det. Hissen har AC men där kan man ju inte sova tyvärr.
Får hoppas på att det blir regn nästa vecka som SMHI lovat så tills dess får man stå ut o leva med värkhelvetet. 
 
😰