Gothammar.blogg.se

Livet suger oftast, men man kommer långt med svart humor, ironi o åsikter om allt :-)

Lagt sig lite

Kategori: Allmänt

Så då har mina handleder fått lite vila o nu varit utan stöd hela dagen, tror dock dom får åka på i natt oxå för att ge dom lite tid till.
Det är lite så här min fibro funkar. När det blir varmt så börjar delar av kroppen att säga tack men nej tack. Är ju en av de få % som inte pallar värme men är okay med kyla. Förutom värme så är stress en stor orsak till skoven, nu menar jag inte den stressen som är av tex att ha mycket att göra på jobbet. Den stressen jag syftar på är den inre stressen, tex när man inte är morgonmänniska o kroppen dessutom behöver minst tre-fyra timmar på sig att vara fully operating, o så har man ett möte kl 10 på förmiddagen. Då blir sömnen noll här..spelar ingen roll om jag så sätter 20 alarm för jag kan inte sova. Har alltid varit kvälls o nattmänniska, har försökt att ändra på det flera gånger men som läkaren sa: "En del är bara kvällsmänniskor o en del är morgonmänniskor. Hur ofta klagar vi på folk som går upp tidigt o lägger sig tidigt?? Dom försöker man inte ändra på eller hur? Nu har forskning visat att det det bar är så att vissa inte är morgonfolks o att det inte finns något att göra åt det"
Tack o gode gud för det säger jag bara! Hur ofta har man inte fått typ försvara sig o tala om att det går fan inte!! Jag har försökt allt men jag är inte en morgonmänniska. Det går inte att vänja sig så man blir en morgonperson hur mycket jag än vill. När du blir äldre så ska du se att du vaknar tidigare o somnar tidigare....eeeeh...NOPE!! Eller det beror på hur man ser på det 😂 Jag sover visserligen inte längre till tolv-ett (bara ibland) utan är vaken i alla fall vid 11 😆 Sedan somnar jag mellan 00-04 beroende på nivå på värk o hur pigg jag är.
Så när jag har möte vid 10 så drar den inre stressen igång. Likaså det här med ekonomin, den är sjukt stressande o lägger grunden för ett skov. Så slutet av månaden, sol o värme...o så ett tidigt möte eller två..o jag är sedan golvad i fyra dagar. Lägg till att må skit psykiskt, förluster, oror för att hundar ska blir sjuka o att gå i ruinerna av mitt liv..Ja, jag är glad att det bara är händer o handleder som packat ihop. Så därför måste jag komma bort härifrån. 
Fibromyalgi är en jävla skitsjukdom o det finns inget botemedel. Det finns olika anledningar till att man får det/att det bryter ut men ingen vet riktigt vad det är. Det finns en massa ideer om saken men ingen är mer rätt än den andra. Jag tror att det finns olika former av fibro o anledningen till det är att vi är olika i vår värk. Det som är gemensamt är just denna 24/7 molande värk som aldrig tar en paus. Det är ett helvete att hitta sin balans o ibland så funkar inte den balansen heller. Man måste accepera läget vilket är sjukt svårt o ofta gör att man hamnar i en depression. Det är ett långt sorgearbete att ta farväl av den man en gång var o att försöka hitta sin plats i världen igen. För dom som gillar värme så är det ju värme som lindrar, men för oss som blir sämre av värme är det inte lika lätt..ensamt på ett isberg typ.. En del får lindring med hjälpa av olika antidepressiva medan det inte funkar på andra. Några finner att mycket träning o viss kost hjälper medan det inte funkar på andra. Det tipsas om att man inte ska äta antiinflammatorisk mat men fibro är inte inflammation.. Det handlar om att man måste hitta det som funkar för just dig.
För mig är det inre stress, mitt psykiska mående o när jag kör för hårt fysiskt som gör att jag rasar. Visst märker jag att när jag äter massa socker o kolhydrater att jag blir svullen o lite stel, men min fibor blir inte värre. Jag kan inte sitta för länge, stå för länge eller gå för länge utan då kommer en dag i ryggläge som ett brev på posten.
Ibland måste man bara göra saker som får en att må bra även om det finns ett pris att betala. Jag planerar in en dag när jag tvättar, städar, bäddar rent, klipper o badar hundar, handlar, gör matlådor o avslutar med hemma spa. Samt att jag då planerat tre dagar utan någonting, samlat på mig serier/avsnitt på netflix, spel jag vill spela, har matlådor o det enda jag gör är att gå ut med hundarna. Varför kan man då undra..jo för att det ger mig så mycket mer psykiskt att få vara mitt gamla jag för en dag, att det är okay att ha sjukt ont i två till fyra dagar. Låter galet men det finns säkert någon där ute som förstår precis vad jag menar. Jag är oxå fullt medveten om att min fibor med tillhörande depression påverkade mitt äktenskap. Som min snart xman sa efter han var med på anhörigdagen på märtrehab i maj förra året: Detta var intressant o något man skulle vetat tidigare.
Jag håller helt med, då även jag skulle vetat det från början. 
Så har du konstig värk o den vandrar så kolla upp dig. Får du diagosen fibromyalgi så be o få gå smärtrehab från början, det kan spara dig en massa tårar o kan ta dig igenom sorgearbetet fasen så mycket fortare. Mig tog det fyra år att hamna på smärtrehab o att lära mig hur fibro funkar för mig o vad jag kan göra för att mota olle i grind. Hade jag fått gå tidigare så kanske jag inte blivit så deprimerad, både jag o min man fått kunskap tidigare o inte hamnat där vi gjorde..vilket ledde till katastrof. Nu går det inte att göra något åt det o oss men kanske kan vårt skit hjälpa/rädda andra. Det finns inte någon värktablett att ta så värken försvinner..det går inte att ta sig i kragen..sömnbristen gör att hjärnar redirect sin kraft vilket gör att minnet suger o man tror man håller på att bli dement.. sömnbristen gör att man är irriterad på allt o alla ibland...ständigt bombarderade smärtreceptorer gör att ibland har man till o med ont i huden o kan inte ha kläder på sig. Den man en gång var dör så sakterliga o men vet inte längre vem man är. Saknaden efter sig själv gör lika ont som den ständiga värken. Tänk er tandvärk innan den blir outhärdlig..som molar o molar dygnet runt..som aldrig slutar. Så ökar den lite o så pang full tandvärk i hela kroppen o inget hjälper. 
Finns en bild på en snubbe som blixten slagit ner i o den visar precis hur kroppen o huden kan kännas när man har fibromyalgi. Välkommen till fibrovärlden! Har ni frågor så fire away!
 
Så då var det ju mina handleder o händer som fakkade sig så jag har tillbringat dagen i vila..Läst lite, lagt pussel på datorn, gjort listor (like listor) även om det varit lite svårt att vila så har jag försökt....Jönsson har varit "mammig" o velat ligga nära..typ på mig..eller mer in my face..så det blev en hel del titta i taket o lyssna på musik 😂 Vad gör man inte för dom som gör att man håller sig vid liv..mina små fluffiga darlings. Tusse tycker Jönsson är skitjobbig när han ska vara nära o morrar åt honom när han kommer o ska ligga nära honom oxå. Tusse kan tänka sig att dela ryggstöd på fåtöljen men då ska dom ligga på var sin sida 🤣
I morgon...ojdå..senare idag ska jag ev ut o ragga i fåååårrrrden med E-K. Måste ha märkpennor, bubbelplast o kartonger. Då jag inte kan göra allt jag vill på en dag så måste jag börja i tid med packandet o att organisera om i det som finns i förråden. Måste ställa larm så jag inte glömmer pausa...pausa är nyckeln till att stoppa dåliga dagar men är fan så irriterande när man är mitt uppe i något.
You got to do what you got to do det bara tar lite längre tid än innan...en jädra massa mer tid...
 
💪🤘
 
 

Inte idag

Kategori: Allmänt

Inget skrivande idag.. Handlederna la av så det blev en dag o nu ennatt med dessa....igen😒
(null)

(null)

Gav nästan upp

Kategori: Allmänt

Så igår kväll så rasade jag totalt. Var tvungen att gå ut så jag inte gjorde något dumt då jag gick som ett djur i bur. Det var blött o fuktigt ute men jag pallade fan inte bry mig. Jag hade gråtit konstant i timmar o det tårarna tog inte slut. Hade jag kunnat hade jag klöst insidan ur mig. Jag är inte den som går till någon o gråter, eller söker tröst..ja förutom min man då han fanns här. Det var dock så illa att jag gick till en av mina vänner som bor i stan, hon var helt chockad när hon öppnade dörren o såg mig stå där o stortjuta. Satt där i säkert två-tre timmar innan jag gick hem i ösregnet o tog sömtablett så jag kunde sova.
I dag släpade jag mig upp ur sängen o så ringde jag en annan vän in en annan stad. En liten idé växte till en plan..vi vände o vred på saker o ting..för o nackdelar o då var planen klar.
Så den sista denna månaden kommer min hyresvärd att få uppsägning på denna lägenheten! Hur snabbt jag kommer iväg vet jag inte, det är prylar som ska förvaras etc etc, måste kolla om jag kan flytta det jag har med Fkassa o AF..men det spelar ingen roll...Jag kommer härifrån så jag slipper gå här i ruinerna av mitt liv. Här finns inte så många jobb heller...eller saker att sysselsätta sig med som ensam. Det jag finner jobbigast är just ensamheten. Jag gillar att vara ensam med mig själv men den ensamheten jag pratar om är jag inte van vid. Fast jag kan inte ränna runt o fejka saker bara för att den ensamheten är olidlig. Eller ragga på någon o utnyttja den personen för att slippa vara ensam med mig själv o mitt ormbo som krälar i själen. Det är ju bara att ta tag i problemet o göra något åt det..vilket är att inte gå här o bli påmind. Man kan aldrig glömma o det kommer att göra ont väldigt länge, men att gå här där allt föll sönder gör bara allt svårare att ta tag i. Hade det varit en större stad så hade det varit annorlunda men nu är det inte så o då får jag agera efter det. Hade han bott kvar o vi delat på hundarna, som planerat, hade läget varit ett annat, kanske hade vi hittat en vänskap efter ett tag.. men han drog o där står jag lixom... i en depression o med ett hål där hjärtat suttit.
 
En annan sak jag tog tag i oxå var att åka ut till min mamma o säga vad jag tycker, tänker o känner.  I 6-8 år har jag bara pratat med cancer o inte min mamma. Nu när allt blivit än tyngre o jag inte orkar med mig själv så orkade jag inte med cancer. Har gjort anteckningar senaste tre månaderna o 90% av våra samtal har bara varit med cancer o 10% med min mamma. Vet inte om jag nådde fram men jag hoppas det för det har gått snabbt senaste tiden o jag vill ha tiden som är kvar med min mamma o inte med cancer.
Cancern kommer alltid att vara med men ska inte stå i centrum. Nu när plan ska göras med palliativa vården så sa jag att hon skulle ta o be att få någon att prata med. Att även vännerna vill ha tid med henne o inte med cancer..att när dom frågar hur det är så säg: dålig dag men vi pratar om något roligare..eller när dom frågar hur gick det på sjukhuset så ge ett kort svar o prata om annat. Man kan inte ha en halvtimmes-timmes lång monolog om allt elände o symptomer mm, det är ju inte det vännerna vill minnas. Så, har hon någon proffsig att prata med så beöver inte familj o vänner fungera som terapefter, utan vi kan vara just familj o  vänner den tiden som är kvar. Med tanke på att det tagit två veckor från att vara mobil till att ha larm, hemtjänst för att ta sig upp o för att fixa mat, städhjälp, hjälpt till dusch o nu eldriven rullstol så lutar det ju åt att det kan gå fort. 
 
Så det känns som en produktiv dag..att jag har en plan..har även en helt underbar vän som backat med pepp, förståelse, lagt ut pengar när det behövs (som återbetalats givetvis), lånat ut bil mm. Nu har hon erbjudit sig att ta deras skåpabil o köra de grejer jag har i förrådet o som jag kan vara utan till förvaring ,en bra bit härifrån, under en helg eller två. Så nu är det bara att hålla tummarna att samverkan (af o fkassan) går att flytta till nya staden. Går inte det så vet jag inte riktigt vad jag ska göra...det enda jag vet är att jag inte kan gå här för då förgås jag o blir till aska i ruinen av mitt liv.