Så jag o jönsson drog iväg i lördagsmorse o kom hem idag måndag vid fyra på eftermiddagen o vi har samlat på lite energi o vi får se hur länge det sitter kvar. Jag har ju pratat om detta med att må psykiskt dåligt o att vi alla är olika. Jag har alltid haft ett mörker i mig men inte ett må dåligt psykiskt mörker utan mer att själen är lite gråsvart på vissa ställen, som att tex inte kunna känna ett jävla skit av något slag för vissa människor man träffar på genom livet. Det där att skulle personen tex hålla på o drunkna så skulla jag inte lägga två fingrar i kors mörker. När jag fick sömnproblem som sedan resulterade i utbrändhet o sen fibromyalgi o en grav depression så tänkte jag ju inte på varför. Jag bara sjönk ner i mitt svarta hål o självmord var tillslut den enda vägen att få ro i själen. Så varför hamnade jag där? Jag var ju alltid den starka, tuffa, get shit done girl med ett fett pannben, tar ingen skit in your face personen..så vem fan var jag nu då?? Hela jag var ju trasig på alla möjliga sätt o mitt stöd var inget stöd utan bara lät mig sjunka. Jag behövde hitta mig själv igen, ta reda på vem fan jag var nu o det är ett jävla skit jobb när man har en depression som kväver en. Nu var det en händelse som skapade en strid ström av skit som kom rullande i en jävla fart. För andra kan det börja med att man kanske inte kan leva upp till omgivningens förväntingar, eller att man har en familj/respektive/syskon etc som man känner, utan egentligt anledning, att man inte når upp till deras standard. Man blir vilse, tvivlar på sig själv o känner inte att man egentligen passar in någonstans...o då börjar man försöka ta kontroll över annat som tex mat, träning, superstädar etc etc o när man då kanske ibland misslyckas eller gör en slip så skapar det ångest. För vissa tar förhållande slut men man försöker om o om igen med jämna mellanrum men man lyckas inte...o då kommer tanken att men varför lyckas jag inte? Vad är det för fel på mig? Jag har ju oftast inte gett ett fuck över vad folk tycker o tänker om mig, gått min egen väg o no regrets, fingret till alla fuckers o inte ta skit om jag inte förtjänat det. Jag slåss för mina nära o kära, hotar även med ett baseballträ om det skulle behövas för att skydda dom jag älskar. Plötsligt så tappade jag fotfästet o greppet om mig själv, jag började tvivla på vem jag var...sedan rasade en massa samtidigt o förlusterna var många o stora o jag som tagit mig upp på knä slogs i backen igen. Efter en jävla kamp så var jag uppe på knä igen o sedan på benen om än lite svajigt, precis när jag trodde att fan nu jävlar är år av skit över så kom käftsmäll på käftsmäll igen...så var jag tillbaka på backen igen o krälade. Hade jag inte haft Jönsson så hade jag inte suttit här idag o händer det honom något så tackar jag för mig o slänger in handduken o får lite ro i själen. När man mår dåligt o tappat livslusten så är det svårt att motivera sig att kämpa för att leva. Det är ju tankar som att vad fan gör jag för bra egentligen o vem i helvete behöver mig, det är ens självbild som är skev o man bryr sig inte om vad andra tycker. Det finns inget som att alla har det bättre om jag är borta tankar utan mer om vad man gör för fucking nytta. Jag är öppen om min kamp o mitt skit med alla som frågar, jag är ärlig o döljer inget, o vissa säger att dom fått aha moments både för sig själv o för anhöriga som inte mår så bra. Dom har fått inside info vilket gjort att dom kunnat se det från ett annat håll samt att dom ser mig på ett annat sätt än innan. Bara för att man mår dåligt, slåss med sig själv så innebär inte det att man inte kan skratta o umgås med vänner...för vi är sjukt bra på att dölja våra demoner o den skada dom gör. Något som inte hjälpt mig är KBT terapi...att säga att man ska tänka på att det här bara är en ögonblink i livet o att det blir bättre får mig att vilja slå en stol i skallen på människan. Jag har gått med detta sedan slutet av 2012...ett ögonBLINK av livet??? Yeah right, jag har väntat så länge på att blinka nu så ögonen är torra som en öken 🙄

Nu var jag hemma i staun o hade dagar av skratt o träffade vänner som jag älskar av hela mitt hjärta o som ger mig energi att slåss med mina demoner. Så med positiv energi, skratt o Jönsson så kämpar jag på ett tag till för jag är ju born a warrior o jag vet ju how to kick ass måste bara lära mig att kick demonass 💪

 

Staun (Karlskrona)