Ni vet när det änder något speciellt o man vill berätta det för dom som står en nära, när det är en viktig händelse. Spelar ingen roll vad det handlar om eller hur obetydlig den är för andra men man vill berätta för någon.. Då är saknaden efter mamma stor. Det har hänt en sån grej, en grej jag genast hade lyft luren o ringt o berättat. Nu kan jag inte det o det gör att tomheten hon lämnat efter sig känns så oändligt stor.

 

Jag kände en sådan enorm lycka att få tillbaka något som fattats mig under en lång tid. Det kom frågor som det inte finns svar på. Frågor som går att svara på men får göras på ett sätt som inte skadar andra eller skapar förvirring. Samtidigt som en enorm ilska stormade i mig, en ilska som är svår att tygla men som i nuläget måste hållas under kontroll. Även en stor förtvivlan över agerande som inte förstås, personlighetsförändring som inte kan förstås o ett agerande o åsidosättande som inte heller kan förstås. Där man måste försöka svara utan lögner men oxå utan att sänka någon, även om man kan debattera huruvida personer förtjänar det eller inte. Det går åt att man kan förlora någon helt o hållet, förstör något som inte går att reparera...o är det verkligen värt det? Man ska inte tro att en person finns där när det passa en, att man kan åsidosätta någon sålänge, tills det finns plats för personen igen. Det funkar inte så tyvärr. Skadorna man gör är bestående o vissa människor i ens liv bör vara viktigare än andra, o ska vara viktigare.

Det går inte att sitta o tala om hur någon annan beter sig mot en närstående, hur usel o dålig den personen är o inte tar sitt ansvar..för att man längre fram blir likadan, om inte värre, o då är det helt okay o alla ska köpa det. Sorry men världen finns inte till för en person, inte ska den anpassa sig efter en person, en persons vilja är som en fis i rymden. Man äger sina misstag, fel, tillkortakommande o sedan gör man något åt det...man flyr inte genom att plöja sig framåt med huvudet i sanden, utan en tanke på alla man fäller till marken i sin väg. Att lämna åt andra att reda upp i röran man lämnar efter sig är inte okay..man kan inte heller fly/lösa problem genom att köpa sig fri. Att säga att man tar ett ekonomiskt ansvar hjälper inte då det behövs ett närvarande ansvar oxå, om än inte viktigare än ekonomiskt. Att köpa sig fri gör inte saker bättre, det visar på en stor egoism eller en stor rädsla.

 

Det får mig verkligen att fundera på hur människor som är intelligenta kan bli så indoktrinerade, att allt vett o logik försvinner ur huvudet på dom, eller att man ger sken av det för det är enklast för en själv. Hur vissa bisittande människor tycker det är okay att behandla andra illa o orättvist..eller är dom så korkade att dom inte kan se igenom fasaden, gå med på vad som helst, inte ställa frågor..så lättlurade att man köper vad för lögner o förklaringar som helst utan att ens undersöka eller ställa frågor till rätt personer?

Jag förstår inte hur man kan göra så här mot någon, speciellt inte någon som har problem med att förstå. Där saker som är små för oss blir stora hos den personen..

 

Det sägs att den enes förlust är en annans vinst. Så kanske borde man säga Tack för att du är så jäkla tappad o fakkad..men jag tycker bara det är så sorgligt o tragiskt..men det är lugnt.. jag tar ansvar där oxå o fyller skorna så gott jag kan.

Saknaden var stor från bägge håll o många tårar spilldes. Sanningar har kommit fram o fler lär komma med tiden fast utanför berörd persons öron. Berörd person har inte med skiten att göra o frågor besvaras på ett sätt som inte sänker någon. Skulle någon nu har problem med detta så kan den personen ta kontakt med mig o inte sätta någon oskyldig i kläm!! Sätter man press på någon av egoism så kommer jag att gå i taket o all bets are off. Sedan så är man myndig i det här landet den dagen man fyller 18 o det har berörd person nu utnyttjat med stöd av sin vuxenkrets.

Så jag har ett krossat hjärta o en stor sorg men i övrigt MÅR JAG BRA, speciellt i huvudet..tror någon annan behöver ta en titt på sig själv o sitt mående, både i hjärtat o skallen.

 

I nuläget har jag inte mer att säga om detta, i alla fall inte här utan jag får skriva av mig på annat vis. 

Dock lämnar jag dagens inlägg med övervägande kärlek o glädje, något som inte hänt på länge...o följande..