Jag har ju lidit av värk o depression i fem år. Depressionen är under kontroll o jag är off meds. Visst har jag dippar oftare än vad kanske andra har men jag har inte fallit ner i mitt djupaste hål..än. Nu har jag en massa jag inte tagit i tu med ännu men det får bli lite i taget så jag inte sparkar mig själv ner i avgrunden. Min självkänsla är en annan sak. Jag har inte något problem med det jag kan o det jag vet, jag vet vem jag är men det är känslan av att inte duga för någon annan. Vad jag vet så svek exet tre gånger o sista gången så hade jag fått nog. Den sista gången så föll jag så hårt o var så tillintetgjord, men jag tog mig ut o ordnade skilsmässopappren i alla fall.

Det är jobbigt att ha fem års sömnbrist o att samtidigt bli sviken av den man trodde var den rätta o som skulle kämpa med mig när det blev tungt, som jag stöttat när han hade det tungt. Förlust av bonusbarn, vaka o förlust av mamma, att dra lasset över hundar med sorg, hund som är sjuk titt som tätt..o en ekonomi som jag inte ensam satt mig i.

Då mycket av min sömnbrist beror på smärta, en smärta som jag inte kan ta tabletter för så måste jag knocka ut mig för att få sova. Sömntabletter ger inte den djupsömn man behöver o många av dom är beroendeframkallande. Jag har några metoder som jag o min smärtläkare kommit fram till funkar, dock är det inte något som jag kan ta till varje natt. Det finns två alternativ, det ena har jag dock inte kunnat använda då jag är ensam med hundarna. Provade theralen när jag gick på smärtrehab o vi insåg att det gjorde under med min sömn men det var allt. Första gången jag tog en tablett så sov jag i 24 tmmar med avbrott för toa o vätska, tyvärr så hänger det kvar en slöhet i ett dygn eller två. Det andra är en stark värktablett, ungefär en gång i veckan, vilket ger ett par timmars extra sömn.

Bristen på sömn ställer till stora ändringar i kroppens kemi o tillsammans med konstant vidöppna smärtreceptorer så har hjärnan det inte lätt att samla energi. 

 

Så här kan 6 nätter se ut, utan hjälpmedicin

4,3

6,12

5,40

4,36

5,19

5,25

 

Med smärtstillande (inte theralen)

7,43

7,21

 

Mina metoder funkar absolut inte för alla utan det gäller att hitta sin egen grej som funkar. 

På senaste tiden har jag inte haft möjligheten till att röra på mig så mycket som jag gjorde innan, men har kommit igång så smått. Hade varit guld att kunna gå på gym men ekonomin tillåter det inte så det får vänta tills det fnns möjlighet. Måste få tillbaka yoga rutinen o jag är sååå glad att vågen inte gått upp utan stått stilla under denna månaden.

Man måste försöka fylla livet med sådant som gör en glad, som får en att skratta..umgås med folk som får dig att le, folk som är okay med den du är o som finns där om man behöver det. Man måste jobba med sig själv o stirra sina demoner i ögonen o vråla Fuck off eller sätta sig ner o hitta en väg att besegra dom. Det är inte lätt o många är kvällarna då jag strirrar ner i min avgrund. Nästan varje morgon vaknar jag med en känsla av hopplöshet som nästan ger mig ångest. Så ofta gråter jag ut det o sedan går jag upp ur sängen o försöker ta mig igenom dagen på bästa sätt. Nu har jag fått tillbaka bonusbarnet o det ger en enorm glädje o det är dagar jag ser fram emot.

Visst önskade jag att jag inte gjort som jag gjorde för då hade jag inte väckt fibron, men nu är det som det är. Jag önskar oxå att min xman inte stängt in sig i sig själv, att vi inte tappat kommunikationen utan hade rett ut allt, lagt ner tid o arbete på att hitta vägen igen. I slutänden så älskar jag min man o jag hade försökt flytta berg för att vi skulle lösa allt o hitta tillbaka till varandra. Han tog ett annat beslut genom att bedra o ljuga o sedan fly hals över huvud. Nu gjorde han det o han ljuger sig vidare o har blivit någon som ingen känner igen längre, någon som jag vet att han inte är. Jag måste cut my losses o göra det som är bra för mig..även om en del av mig vill rädda honom (idiotiskt jag vet) men sorgen o smärtan är där o sömnbristen gör allt värre. 

Det är svårt att fokusera på att hitta kraft när sömnen är usel. Så det är där man måste börja...att få sömnen bra ger energi som ger klarhet om ger lösningar o som sedan ger livslust.

 

Så ta hand om sömnen o tänk på att sova ikapp inte funkar på hjärnan. Har man sömnproblem så ta tag i det innan det blir för allvarligt. Jag har fått stå still i en månad men nu ska jag komma upp på vägen igen o det får ta den tid det tar. Har en uppgift framför mig som måste göras innan den 9e o den måste göras även om jag inte tror jag klarar det..man måste ju testa o inte ta för givet att man ska misslyckas bara för man tycker man är värdelös. Innan den görs så måste jag få lite mer sömn, så jag måste hitta min blans o eventuellt ta till hjälp en kväll extra denna gången..o kvalitetstid med bonusbarnet är icing on the cake ❤