Inte ofta men

nu har jag påsar under ögonen. Det här sliter sjukt mycket på både kropp o psyke. Senaste veckan har jag sovit ett snitt på 3-4 timmar per dygn. Min fibro går på högvarv o det tar tid att komma ur sängen o få igång kroppen men vad finns det för alternativ.. I dag kom jag senare till mamma, vilket jag sa igår, men det hade hon ju glömt..så när jag kom så sa personalen att hon trodde jag inte skulle komma, o att jag inte heller ringt. Sa nu till henne flera gånger att jag inte kommer i morgon då jag ska träffa en kompis jag inte sett på länge, o som bor i Sthlm men som är nere på besök. Hoppas hon kommer ihåg det men får ringa o påminna. Det går ganska fort nu..Efter mötet med läkare o sköterska så kom vi alla fram till att personalen ska ha hand om medicineringen. För det tappas tabletter o så minns det inte om tabletter blivit tagna, så för allas skull så tar personalen över. Idag så hittades det tabletter på golvet....Sprutor skulle bytas ut mot tabletter men dom fick beställas o kommer inte förrän på tisdag...vilket ingen visste förrän jag kom. Så när medicin hittades på golvet ( hundar kommer på besök) så frågade jag om inte personalen tar hand om medicineringen. Svaret blev att nä, inte förrän på tisdag! Min tanke är att vad fan spelar det för roll?? Det funkar ju inte då det tappas o glöms..så jag kollade med personalen om det nu var så, men det visste inte dom något om utan det hade mamma själv bestämt..så nu ska jag då få ta tag i detta o det skulle inte förvåna mig om det kommer att bli bråk om det oxå.  Min bror ska tydligen ta sig hit i slutet av månaden o stanna i tio dagar..med tanke på vad som hänt senaste veckan så hoppas jag att han inte tror att allt är som vanligt. Det verkar inte finnas intresse om att veta vad som händer, vad läkaren säger, personalen eller jag..vi som ser henne varje dag. Så om han lyssnar på mamma så vet han inte ett dugg o kommer att få en fet chock. Här om dagen när jag gick sa hon: "Hälsa Johan" 😳 Vad säger man då... jag sa okay o så gick jag. Frågan är då ska man rätta o säga till när det blir tokigt eller ska man bara hålla med. I det här fallet så pratade vi om det o skrattade, men andra gånger då? Det måste ju vara jobbigt när man är sig själv o får veta att man varit lite "lost" då o då. Så jag har bestämt mig för att inte säga något, o när det händer så håller jag bara med.
 
Varannan dag så ska hon ha smågodis så igår köpte jag godis för 108kr o tänkte att nu ska jag väl slippa ränna om det på ett tag. Utan bil så bli det en extra busstur o prommis o då läggs det på en timme i tid på den dagen, o hundarna vill jag inte ska vara själva mer än fem timmar. Så idag när två barn o deras mamma var på besök så tänkte vi kolla i godispåsen.. mamma sa att dom ställt ut den i anhörigrummet då hon bett dom om det (där finns kyl där alla har en hylla, soffor, spisplattor etc etc) så vi ångade dit men där fanns den inte. Vi letade igenom mammas rum o där fanns den inte heller. Personalen letade i sitt kontor o på ett par andra ställen men nope..ingen påse.
Senare i kväll så fick jag ett sms från mamma att påsen var hittad..den stod i ett skafferi i stora köket. Hon sa tidigare att jag skulle köpa mindre påse, men nej det blir det inte. Jag tänker inte ränna varannan dag o köpa godis om det går att undvika. 
 
Nä nu är det dax att släcka lampan, vänta på att hundarna ska böka in sig o så försöka få lite sömn..
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Gothammar.blogg.se

Livets upp o ner o allt skit där emellan, på både gott o ont.

RSS 2.0