Nuläget

är ganska uselt. Ska upp till karlskrona på grund av familjehändelser...hittar inte ett annat passande ord så här pang bom. Hur länge vet jag inte o jag har inte så mycket att säga om den saken i nuläget.
Kan man inte säga något trevligt ska man inte säga något alls. Börjar jag säga "trevliga" saker så kommer det tillslut behövas ta in folk o fä o då är det svårt att hålla det snällt, i alla fall i nu läget, så jag är tyst.
Jag ska försöka låta er ta del av det som händer där uppe, o för er som inte känner mig så har min mamma haft cancer i snart 14 år. Dom sa ett år o hon har klarat sig i 14..men nu kommer det i kapp..o fort. Har gjort det ett tag o hon har trott att jag inte vetat hur illa det är, men jag har pratat med dom som vet o har haft ganska bra koll. Finns andra som inte haft det, som inte trott på saken tidigare utan trott på mamma..som mörkat. Varför hon gjort så vet hon bara själv men she did'nt raise no fool så jag kan ta reda på saker o ting själv.
Så nu kommer jag att flytta in där så länge som det tar. Första tiden så bor hon hemma tills det finns plats på korttidshemmet o sedan så kommer jag att hänga där. Man får oxå ta med hundarna dit så jag får ha dom med varannan gång som terapihundar, vilket hon tycker är bra.
Det kommer att bli en lång resa o tung på många sätt...jag hoppas att jag har näsan över ytan när det hela är över.  I vanlig ordning så kommer det att bli rakt o ärligt, funderingar o tankar, ilska skratt o sorg..o vem vet kanske en redig käftsmäll i nyllet på någon bara så där.  Jag kommer inte att ta skit, fjant eller drama från någon. Är man inte tajt med mamma så..sorry men hennes vänner kommer före, sedan spelar det inte någon roll om du är kusin eller kungen.  
Vi har i alla fall en massa humor..mamma o jag i ett mobilsamtal..
Mamma: Typiskt att när jag bestämt mig för korttidshemmet så går det inte!
Jag: Nähä, men varför inte det nu då?
Mamma: Det finns inte plats!
Jag (grav sömnbrist o närstan golvad av värmen): nähäää,  ja men vet dom när det blir något ledigt?
*Kort tystnad*
Mamma: Ja när någon dör...
Så brast vi ut i skratt.
 
Så buckle up buttercups, it's gonna be a bumpy ride!!
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Gothammar.blogg.se

Livets upp o ner o allt skit där emellan, på både gott o ont.

RSS 2.0